de här inlägget är tillägnat min pojkvän/blivande man och pappa till min ofödda son. Han är iväg med sina kompisar och jag sitter här och känner mig full av kärlek och saknar honom massa.

Vi har gått igenom mycket älskling, mycket på grund av mig, och om de inte vore för vårat lilla mirakel hade vi inte
varit här idag. Allt vi har gått igenom har stärkt oss så himla mycket och att vänta ett barn har gett oss ett band vi inte haft förut. De har knytit oss samman och de känns som vi har växt och mognat tillsammans de senaste månaderna. Våran kärlek till varandra har blivit starkare och vi har kommit till en ny "nivå" i vårat förhållande. Gud gav oss de här miraklet för att föra oss samman igen, de är menat att de ska vara du och jag. Jag tackar Gud varje dag för vårat mirakel och för att du är min. Jag skulle aldrig klara mig utan dig, du är hela min värld, och min andra hälft. Jag tror på oss och våran framtid och snart blir vi en liten familj, och våran son kan inte få en bättre pappa.

Jag älskar dig oändligt mycket mitt gullefjun, jag gör allt för dig. Kommer aldrig lämna din sida!