Varning för ...

2010-04-12 ♥ 00:14:17
ett sentimentalt inlägg...

Sitter här och tänker på min familj, de kommer säkert bli ett rörigt inlägg som man inte förstår så mycket av men måste få skriva av mig lite.

I min familj står vi inte varann så nära, tycker inte jag iaf. I perioder är jag och Jessi tajta och pappa står mig nära fast vi kanske inte pratar så ofta. Jag trodde att när Yosef kom skulle vi få mycket bättre kontakt, mina föräldrar fick ett barnbarn och mina systrar fick en systerson, de va något stort. 4 månader efter att Yosef kom fick jag en systerdotter, som jag bara sett ett fåtal gånger och bara i några timmar varje gång. Jag trodde verkligen att vi skulle få mycket bättre sammanhållning, jag menar jag vill juh också stå mina föräldrar nära och så klart mina systrar (+syskonbarn) men de känns snarare som att vi bara försvinner ifrån varann. Jag vet inte vad vi ska göra för att få bättre sammanhållning men så här vill jag inte ha de och så här sällan vill jag inte vi ska ses. Vi bor bara 1 - 1 ½ timma ifrån varann men de känns som att vi bor på varsinn sida av Sverige. Jag är lika skyldig som ni är, jag skyller inte ifrån mig.
De måste bli bättre än så här, hur svårt ska de vara?!

Jag saknar min familj !!!


Kommentarer
Postat av: Tobbe

Hmm inte bra Annika. Fasen Kevin e ej mitt barnbarn men herregud va jag älskar han och vill träffa han varje dag. Jag jobbar ju i Stockholm i veckorna och får panik när jag ej träffar han på 4 dagar. Det e stort när man får barn men när man får barnbarn så e det sååååååå underbart. Blir ledsen i ögat när det e som det e mellan er. Min far bor i Malmö men vi träffas ofta för det.

Nej ni får reda upp detta på nåt sätt. Familjen e det bästa som finns och den ska man ta vara på. Gäller även dom "vuxna"

Kramar te er mvh Tobbe

2010-04-16 @ 13:20:06

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0